Som många redan förstått så har hundar en stor plats i mitt liv.

Jag vet inte vad jag gjorde utan mitt tokiga monster.

Som långtidssjuksriven och ensamstående så har ensamheten varit väldigt påtaglig många gånger.

Men trots att hon "bara" är en hund så fyller Zooki ett stort tomrum med massa kärlek.

Jag har även via hundgruppen som jag startade lärt känna jätte många trevliga människor genom hundarna och det är jag så glad över. Utan Zooki hade jag ju aldrig tagit det steget så även det tackar jag henne för. Zooki driver mig framåt och hjälper mig att komma ut även de dagar då jag mår som allra sämst.

Som en del i familjen så finns hon där för barnen. Inte bara som lekkamrat utan lär dom även om respekt, ansvar och ger oss alla sin villkorslösa kärlek.

En hund kan utan ord lära och bidra med så mycket. Särskilt för ett barn.

Jag har levt med hund hela mitt liv och vid många motgångar, både tunga kriser jag fick gå igenom som barn och även nu i vuxen ålder så har hunden funnits där som en tröst och gett mig energin till att fortsätt.

Jag fortsätter tjata på om dessa pälsmonster och de kommer alltid få en stor plats på min blogg.

För hundar är ju bara så jäkla härliga!!